En av starterna på årets Venedig-OL 

På lördag morgon var det dags för första tävlingen.  Hade inte kollat upp banlängderna och fick en glad överaskning, 10 km och 550 m stigning.  H21 Kort hade varit ett bättre klassval.  De hade 6 km bana.   Nåväl startade i alla fall och sprang ca 7 km av banan men då var den nära TC innan sista slingan började så jag avbröt.  Var inte tränad för banor som denna. Särskilt inte då man dessutom fick gå 4 km till och från TC från bussparkeringen.
När vi kom hem stack vi oduschade iväg till en pub i centrum, höst-öst legendarernas president Per Forsgren hade fått tips om att här fanns 4 nya ölsorter som han inte provat.  Han har provat ca 8000 sorter och har dessutom skrivit logg på alla.
Efter den korta pubrundan som varade i 20 min + 40 min t-bane resa så var vi tillbaka på hotellet för dusch.  Hann på vägen också inhandla lite likör som muta inför kvällens legendarmöte där jag hade chansen att bli invald efter att ha uppfyllt kriterierna för tillräckligt mycket höst-öst resande. 

Förhöret på legendarmötet var lätt kaotiskt, ledamöterna hade druckit en del Champis och det kom frågor från alla håll.  Glömnde bort min muta och när jag som avslutning skulle sjunga blev jag utslängd då min sång inte föll styrelsen i smaken.  Väl ut insåg jag att jag glömt lämna mutan.  Räknade dock med att få komma in igen och lämna den men så blev det inte.  Blev invald ändå och fick senare på kvällens legendarmiddag min snygga legendartröja med nr 186. 

På söndagen var det etapp två på spartacus cup, lite kortare idag och lite mindre kuppering, detta gjorde att jag orkade hela banan. Karta >> Var dock sliten på slutet.   Efter loppet laddade vi för bussresan till serbien med att äta korv och gulach soppa samt dricka glühwine i tävlingen marka med fullständiga rättigheter.  Denna dag liftade vi med bilar till och från TC vilket kortade promenerandet betydligt. 

Så här pigg är man efter 9 km med 400 m stigning

Lunch från markan på Spartacus Cup

Bussresan till Serbien gick bra ingen lång gräns passage, gräns-pivo tiden klockades till ca 40 min.

I serbien bodde vi i Bajina Basta på ett hotell som ägdes av armen.  Var dock ett fint ställe vid berget Mount Tara (1.000 m. över havet) hela området var ett naturreservat med fina lövskogar. Dock hade de blivit lite naggade i kanten under kriget då folk behövde ved.

Måndag bjöd två tävlingar,  en medeldistans i bergen med en lagom jobbig bana.  Karta >> Vid TC fanns en liten pub och där träffade några av resans damer denna bybo som blev mycket glad när vi bjöd på öl.

Bybo som blev glad när han fick öl och damsällskap

Påväg till lunch åkte vi på en slingrande väg ner mot dalen, färden bjöd på många fina vyer.  De höjdrädda var inte lika nöjda.

På eftermiddagen var det sprint i en närbelägen stad.  Här hade några resenärer sprungit förut vid en tidigare resa.  TC var en friidotts arena och banan gick runt i stadens centrum.  Gjorde ett hyfsat lopp men det var segt att springa efter de två första dagarna.

På kvällen bjöd serberna på middag, vi laddade med att spela kägelspel på hotellets bana från 1977.  Jag vann denna prestigefylda tävling.

Efter middagen bjöd serberna med oss till en pub i närheten med live musik i serbisk stil.  Här bjöds det på en massa sliboviska ( plommonbrännvin ) och stämningen blev hög med ringdans mm.  Min rumskompis tog nog någon slibovisk för mycket och behövde lite assistans hem.

På tisdag hade vi en lång resa till Montenegro där vi skulle springa en medeldistans innan vi skulle ta färjan till Italien.  Dåliga vägar och en lång gränspassage gjorde dock att vi inte han springa innnan vi var tvugna att åka till färjan.  Missade därmed Montenegro som ol-land.

Färjan vi åkte med hette Svetti Stefan och var ingen lyxkryssare men gjorde sitt jobb och onsdag morgon var vi i italien.

På morgon åkte vi direkt mot Rom men hann på vägen springa en lång-distans i Altipiani di Arcinazzo på 800 m höjd ett område som användes för världscupen 2006 samt italiens 5-dagars 2007. Kul karta >> med mycket öppna områden samt kalkstens berg. Efter loppet var det  luch och fortsatt bussresa mot Rom. Där bodde vi på ett lägenhetshotell.

Terrängen vid Altipiani di Arcinazzo

Långdistans på Venusberget stog på programmet. (Monte Venere vid sjön Lago de Vica, ca 50 km NV. Rom)  Fin bokskog i riktigt kupperad terräng.  Tyvärr regnade det och ju längre jag kom på banan dessto värre blev det och sedan började det åska.  Var otroligt mörkt i skogen trots att det var mitt på dagen.  Sikten var otroligt dålig och man fick nästan snubbla över kontrollerna för att hitta dom.  Hade en långsträcka med mycket klättring och började då dra parleller med miljön för första Rambo filmen.

Efter loppet blev det trångt i bussen då alla försökte byta om på det lilla utrymme som bjöds. På eftermiddagen och kvällen gavs möjligheter att turista lite och vi tittade på Coluseum samt Forum romanum.  Sedna blev det Trieste fontänen samt Spanska trappan innan det var sent och dags att åka tillbaka till hotellet.

 Fredag var en fulltecknad dag,  på morgonen en sprint orientering i Pamphili Park alldeles bredvid hotellet. Efter det dusch och frukost.  Sedan åkte vi till Vatikanen för en frågesports-ol. Så därmed var Vatikanen ett nytt ol-land. Karta >>  På eftermiddagen var det medeldistans sydväst om Rom.  Var en kul tävling där det gick riktigt bra efter förta kontrollernas klättring.  Åter lövskog om än med lite mer undervegetation denna gång. En lugn kväll efter hektisk dag.

 På lördagen började resan mot Venedig, på vägen skulle dock San marino besökas.  På vägen åkte vi genom italien central massiv med toppar på ca 2000 m.  Dessa toppar var snöbeklädda.  Vi åkte också genom italien längsta tunnel som var 1 mil lång.  Norrmännen var inte så imponerade.  De hade tydligen en längre...

I San Marino stod sprint på programmet.  Detta var en helt ny karta. Det blev en mycket rolig och krävande sprint.  Banan var mycket teknisk och man var tungen att hålla koll på om trapporna gick upp eller ner samt att man var på rätt sida om murarna runt slottet.  Hoppas det blir fler tävlingar här så fler får chansen att prova denna karta>>.

Ett av San Marinos tre torn

Efter lopet var det middag innan vi fortsatte till Venedig.
Venedig orienteringen var som tidigare år mycket rolig.  Många löpare, 3000, var anmälda i år, och hög stämning.  Hade 9,2 km bana vilket innebar att hela stan besöktes.  Hade en tjeck som hänge mig större delen av banan.  Han kom dock och tackade för hjälpen efter loppet. Karta >>

Efter tävlingarna åkte jag ut till Treviso flygplatsen vilket gick smidigt med buss.  Fick dock häcka på flygplatsen i 4 timmar vilket inte var så kul.  Slapp dock seg bussresa och var hemma i Beauvais kl 22 på kvällen.  Redo för att nästa dag åka till Dortmund.

Nästa års Höst Öst blir bara ca 1 vecka och går till balt länderna.  År 2010 blir det lite längre igen då det finns planer på att besöka norra afrika då.  Hoppas jag får sällskap av några KKOK löpare på dessa resor.

/ Roland